Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
träffat den kvinna som har kommit mig att
tro att jag skall älska henne alltid, fast
förståndet säger mig att det så småningom blir vanan
som håller mig kvar! Hon kommer kanske och
då kommer jag också att tro så, ty så är det.
Men jag önskar inte träffa henne nu, och jag
tror inte att det är saknaden efter henne, som
pressar mig med ångest och leda. Numera
plågar mig inte heller existensens meningslöshet.
Jag tycker, att den är sin egen mening, och
det är icke heller allom givet att existera. Det
är många som bara är döda, och det är en bra
pinsam och löjlig situation. Nej, det är inte det
som gör att jag med möda och avsky
begynner varje ny dag. Jag inbillar mig verkligen
inte, att ett statsråd nödvändigt är meningsfullare
än t. ex. jag, om man nämligen ser statsrådet och
mig sub specie æternitatis, och det är just vad
jag för närvarande gör.
Ja, vidare är jag ju ensam förstås, och det
finnes ingen människa på jorden som är min
förtrogne, min innerst in förtrogne. Men det lider
jag inte av, ensamheten har aldrig plågat mig, den
är som en varm mantel att svepa om sig, den gör
en så trygg. Och varför skulle man ha en
förtrogen? Jag vill inte ha en vän och att prostituera
sitt innersta, det är onödigt och oanständigt. Det
lilla jag har inombords, det kan jag mycket väl
bära själv.
Nej, jag vet inte att det fattas mig något, och
ändå är det så outhärdligt. Men, säger jag till
mig själv: Min herre, är det möjligt att ni vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
