Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra er intressant för mig? Att det är därför ni
anlagt en mask av tröstlöshet? — Ånej, men det
är bara det, att allting är så outhärdligt. Jag har
lyckan i vanlig mening, det är ganska säkert. Men
jag börjar misstänka att det är humbug med lyckan,
ett gement skoj. Kanske är det just litet »olycka»,
som fattas mig. Vi få se. Där har vi ju
Lyckstadius med sin »smocka», som han skröt med
som en handelsresande med korta varor. Nonsens!
Låt oss inte grubbla. Låt det komma! Låt hända
vad hända vill; jag skall inte rubba händelsernas
gång. Jag önskar bara att en god gud ville
beröva oss tanken. Med de fem sinnena skulle vi
klara oss förträffligt och till på köpet ha det ganska
muntert. För tusan, det här har visst Lyckstadius
sagt! Börjar han ympa sina idéer på mig? Men
för resten, att grubbla är icke gott! Vad vet man
för resten om sig själv och vad kan man veta?
Bra litet, fruktar jag. Det skulle förvåna mig, om
jag egentligen är fil. lic. och heter Berntsson, är
fux i en småstad... Åter en fåfäng och
meningslös tanke! Jag börjar bli underlig! Inte för att
jag inbillar mig att mitt tillstånd är ovanligt eller
intressant, men det gör ju saken inte bättre,
snarare tvärtom. Är det stora spleen som rycker
oss närmre? Men jag hatar spleen, jag vill djup
och lidelse och stora handlingar. Fast det är väl
antagligen stor efterfrågan på dylikt och det är
ingenting för en extralärare i en småstad med
adertonhundra om året.
Jag kunde ha god lust att försöka ingripa i
affären med den nya kyrkogården så långt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>