Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det med dess förhatliga rot. Han skulle med
detsamma gå upp på tidningen, tala vid redaktör
Justesen och skriva en ledare, en ledare så att
det visslade om det, en ledare så att man bleknade
där i Borgestad, en ledare så att de skulle minnas
det, en ledare som avtrycktes av pressen landet
runt. Ta mig fan!
Det var ju alldeles klart, att när saken nu var
avslöjad, skulle Borgestads-Posten ändra mening!
Hittills hade frågan varit endast och allenast
praktisk, nu hade den åkt upp på ett annat plan och
var en diskussion om idéer, om rätt och
rättfärdighet. Och då visste Oliver Ölén, var hans
plats var.
Uppe på redaktionen satt redaktör Justesen
lugn som vanligt och log ett litet augurleende
någonstädes långt inne under näsan, medan han
funderade över artikeln. Redaktör Justesen var
icke det allra minsta upprörd. Det hela var som
det inte angick honom. Och innerst inne var
det honom i själva verket icke blott likgiltigt om
kyrkogården låg där eller där, utan t. o. m. om
orättfärdigheten vann sin seger eller ej. Denne
man hade redan i vaggan avsagt sig alla meningar,
han fungerade i sitt yrke som en maskin, och en
mycket god sådan, men den ståndpunkt han
förfäktade var honom absolut likgiltig. Nu hade
han en gång kommit in på den bogen att han
mest försvarade bestående humbug och då gjorde
han det också. Men vad han tänkte och tyckte
när han hade lämnat byrån, det var det ingen som
frågade och det talade han inte heller om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
