Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lagergren Björkquist såg ofta på sin chef och undrade
vad han egentligen tänkte, men han insåg att det
var en onödig och dum fråga och att det var
mycket viktigare att veta och förstå hans tankar,
när han arbetade vid sitt redaktionsbord.
Oliver Ölén kom inrusande på redaktionen
med en iver, som något dämpades när han såg
det absoluta lugn som utmärkte chefen. Men han
öppnade i alla fall samtalet:
— Jag förmodar att det är deras ledare
redaktören läser?
— Alldeles, ja, sade Justesen och tände en
cigarr.
— Det är ju högst egendomliga saker, där står.
— Mycket egendomliga, medgav redaktören.
Lagergren-Björkquist, som tycktes ana, i hur
hög grad Oliver Ölén missuppfattade situationen
gnäggade belåtet.
— Något sådant hade jag verkligen inte
föreställt mig.
— Inte jag heller, replikerade redaktör Justesen
lugnt och kastade ett litet öga på Oliver.
— Skall redaktören själv skriva ledaren i dag?
Annars kunde kanske jag, om inte redaktören
har tid.
— Ledaren skriver jag själv.
— Jaså, ja ursäkta, jag ville bara! Nog måste
man säga, att det är upprörande!
— Mycket!
— Jag får säga, att jag sällan sett en sådan
egennytta, en sådan perfiditet, en sådan humbug
med ett ord!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
