Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brännande het av blygsel steg han upp och
gick ut. Han lade sig på sin säng och stirrade
i taket, fast besluten att ligga så hela kvällen,
medan far och mor och syskonen sutto kring
granen. Han skulle icke på något sätt låta förmå
sig att deltaga i julglädjen. Han skulle tillbringa
en jul helt annorlunda än alla andra gossar, ensam,
dyster och förbittrad. Vad hade han gjort att han
nu skulle vara så gränslöst olycklig? Vad... det
stack till i samvetet en smula. Gunnar hade
verkligen på sista tiden inte varit exemplarisk,
det visste han med sig. Han hade ofta rökt
cigarretter, han ljög och fuskade numera med en
skicklighet som nästan förskräckte honom själv.
Och han hade alldeles glömt Gud. Kanske detta
var ett sätt av Gud att påminna Gunnar Holt om
att han, Gud, existerade? Att han inte var
försvunnen och inte lät sig negligeras eller bedragas
som en annan lärare. Ja Gud ... Å, det var en
gräslig massa saker han måste ångra och be om
förlåtelse för, om han skulle börja bli god vän
med Gud igen. Mot fjärde budet hade han brutit
varenda dag och svurit hade han också gjort
varenda dag, han hade visserligen inte ohelgat
vilodagen eller gjort hor, ty det visste han inte
riktigt vad det var, men han hade ljugit för sina
lärare och sina föräldrar och det nästan ständigt,
när det så föll sig. Och de trodde honom
numera alltid. Det var inte bra det där, man kunde
ju dö när som helst och då måste man komma
till helvetet, det var ingen pardon. Och nu var
det jul, och Jesus hade kommit till världen, julen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>