Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lektorn rasade och bultade därinne, kom pastor
Norin förbi. Han blev uppmärksam, gick dit och
öppnade.
Mandelmassan kom utflygande som ur en
kanon, och de båda dödsfienderna stodo båda
förlägna mitt emot varandra.
Slutligen sade pastor Norin:
— Jag vet att ni hatar mig, men det gläder
mig att jag har kunnat löna ont med gott.
— Hm ja, sade lektorn, ursäkta mig, kanske
jag får presentera mig, vi har ju varit bekanta
förr, men! Almer.
— Norin. Tackar!
— Ja, förlåt pastorn, men jag har nog burit
mig litet dumt åt i överilning, jag hoppas att
pastorn kan ge mig en ursäkt, och jag anhåller alltså
om en sådan!
— Den beviljas med nöje, kära lektorn, jag
är inte den som är långsint.
— Ser pastorn, jag kan nog överila mig men
i grund och botten är jag en mycket hygglig karl.
— För all del.
— Och nu har ju pastorn räddat mig ur en
situation, som... Jag vill inte tänka mig, hur
det skulle ha blivit, om jag inte kommit ut före
rasten.
— Å, det var ingenting att tacka för, det var
ju helt enkelt min plikt.
— Å, kära pastorn, ja ursäkta men jag är
visst äldre student, skulle jag inte så här utan alla
formaliteter få föreslå närmare bekantskap... tack
skall du ha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
