Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gå med sina kamrater i klassen, ty vad skulle det
tjäna till att ta ännu en droska, det blev nog dyrt
i alla fall med en begravning. Det retade honom
obeskrivligt att han inte kunde få åka i droska.
Han hade aldrig åkt i droska förr, och så var det
ju det att han på sätt och vis nu var hänvisad
till samma roll som vilken som helst i hela stan,
nämligen den på avstånd hållne åskådarens.
Och han ansåg sig ha en oomtvistlig rätt att
vara med, att intaga en särskild plats, när det var
hans enda bror som var död. Varför skulle alltid
alla högtidliga ögonblick, sådana som aldrig vände
åter och som man ville minnas, förplumpas och
fördärvas? Hela ceremonien var förstörd för
honom, han gick hela tiden och skämdes och kände
att folk undrade, hur det kom sig att han inte
fick åka i droska som de andra.
Han såg hur vagnen där hans pappa och
mamma och Aurora satt rullade i väg. Aurora
satt förskrämd och tårögd mitt emot sin pappa och
mamma. Hon hade håret hårt flätat som en
pisksnodd, och i ändan på flätan satt en
krusflorsrosett. Hon avskydde denna kamning och denna
krusflorsrosett. Men hon hade icke velat opponera
sig i dag på begravningen. Hon hade med
sig dockan Kurt, sin bästa vän; hon höll den
innanför sin lilla jacka och den var henne till
stor tröst. Ty den var pålitlig och from och lydig,
och den bråkade aldrig.
Majorskan torkade sig i ögonen med en
spetsnäsduk och kastade en blick ut genom vagnen.
Då fick hon se adjunkt Söderlund halta förbi, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
