Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, och nu skall man hålla sig med
galoscher året om!
— Vet ni vad, sade fru Söderlund, det var
bestämt gamla kakor, hon hade köpt för billigt
pris. Min smakte då margarin, och det gör Kluges
kakor, när de är två dar gamla!
Adjunkt Söderlund haltade ett stycke
framför alldeles bredvid lektor Lyckstadius.
— Att hon kan ha barn med en sån som
har träben, for det genom rektorskans hjärna.
Men i detsamma blygdes hon för denna profana
tanke och beslöt att genast koncentrera sina tankar
på något allvarligt.
— Lyckstadius, sade Sirius plötsligt, tror du
på det eviga livet?
— Tja, svarade lektorn, jag inser inte varför
man inte skulle kunna tro på det lika väl
som på en hel del andra saker! Jag har för
min del i mitt liv varit fullt och fast
övertygad om en mängd saker, som inte är hälften
så sannolika som det eviga livet. Så detl
Emellertid säger jag som så, att det får vi se då, och
skulle en allsmäktig gud komma på den löjliga
nycken att vilja att lektor Lyckstadius fortfar att
leva i aeoners aeoner, så är jag inte den som
sätter mig på tvären, ty jag är en vän av det
faktiska. Och när något har skett, beundrar jag
det och ägnar det en trogen hyllning, under det
att jag avskyr illusionen och det som endast kunde
ha hänt.
Värderade Sirius, du skulle taga exempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
