Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
salfvare, lappare och bönhasar . Ett tecken på dess stigande anseende, liksom pä de
skärpta krafven på vetenskaplighet inom yrket, lemnar också den titel, med hvilken det
nu började officielt uppträda — den chirurgiska societeten .
Ingenting är sålunda förklarligare, än att Niclas Lafrensen sattes i fältskärslära.
En anteckning i embetets lärlingsbok (Karolinska Inst. arkiv) berättar också, att han 1714
inskrefs som lärling hos mästaren Johan Krahner och 1717 utskrefs som gesäll. Eör att
sjclf blifva mästare borde dock gesällen dessutom, om det gälde praktik i Stockholm,
i tvä år tjena hos en mästare, til at se och pröfva, om han dertil är nogsamt tjenlig
och skickclig . Eörst sedan han därpå i högtidlig examen visat »alla manuala
operationer och chirurgien tillhörige handgrepp , blef han mästare, räknades som välbestäld
medlem af lådan samt fick hänga ut bäcken. Vare sig afskräckt af dessa läroår eller
oemotståndligt drifven af sin artistiska demon, beslöt dock Lafrensen att endast lemlästa
patienter in effigie och öfvergick till konterfej arnes oblodiga yrke.
Det torde hafva varit kring 1720, som Niclas Lafrensen begynte utdana sig till
målare. Olyckligtvis är det mig icke möjligt att uppgifva hvar och hur. Mellan åren
1718—1731 tryter hvarje bestämd underrättelse om hans lefnadsöden, och man är
hänvisad till rena gissningar. Har han stannat hemma, är det näppeligen som lärjunge till
någon af tidens svenska berömdheter, som man får tänka sig honom, och föga troligt
är, att hofkonterfejaren herr David v. Krafft eller hofminiatören herr David Richter
haft bristerna i hans konstnärsutbildning pä sitt samvete. Snarare har han väl lärt
hos någon mindre betydande konterfejare, hvilken bevarat en smula af det
Ehren-strahlska humöret och traditionerna, ty något af denna skolas praktkära omsorger om
hermelinens hvita hår och svarta svansar, om guldbroderier och bårder gå i smått igen
i Lafrensens bilder med deras textilt utpenslade stickerier. Man kan gissa på Starbus
eller Kock. En annan hypotes, som frånvaron af hans namn i de tyvärr sä defekta
mantalslängderna från tiden för år 1721 finnas de dock temmeligen fullständigt — samt
i andra handlingar gifver en viss grad af sannolikhet, är, att han studerat en kortare
eller längre del af dessa år utomlands. Visst är blott, att han först 1731 finnes
upptagen i mantalslängderna: Contrefeijaren La Vrentz boende i indre kvarteret i staden mellan
broarna, huset n:o 78, hos kollegan vid Tyska skolan Eriedrich Willkom (1708—1751),
tillika med en handelsman frän Riga, Carl Albrecht, kanske gammal bekant till familjen, ty en
fru Anna Albrecht var bland hans faddrar. Både målaren och handelsmannen voro ogifte
och utan tjenstefolk och betalade en hyra af 3 dal. k. m:t i veckan. Någon lysande ställning
tyckes den gode konterfejaren sålunda icke hunnit vinna med sin pensel, och säkerligen
lif-närde han sig med att måla släta och borgerliga konterfej. Uppe i barndomshemmet på S:t.
Paulsgatan lefde ännu 1731 hans far, den gamle skeppsklareraren, men gick böjd öfver
käppkryckan vid sidan af sin andra fru, och med möda höll hemmet med de många
barnen upp en fagad af välstånd, som alldeles störtade samman efter Michael
Lafrensens död 1733. I små borgerliga ställningar kringströddes syskonskaran, och ensamt
Niclas närmast yngre broder Matthias visade tecken till att vinna en plats öfver
medelmåttan. Stadsmäklare, leverantör ät kronan, förmöget gift med en lekkamrat frän Maria
församling, Catharina Sturr, hade han gårdar i staden och byggde till och med
ett landtställc på Djurgården — pompöst döpt till Mattshof. Hos denne råkade
Niclas Lafrensen sin svägerskas yngre syster Magdalena och förde henne den 5 december
1736 inför S:t Gertruds högaltare, där den högvördige Samuel YVilcke kopulerade
paret. De båda svägerskorna voro döttrar till ’en gammal bedagad skeppare, som i sin
krafts dagar seglat på Holland, men nu satt i ro på sin gård uppe i Maria. Ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
