Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppsala och studerade där naturkunnighet det var det stora Linneanska skiftet i
Fyrisstadens historia — till 1755, då han jämte sin broder, sedermera provinsialläkaren, B. M. Hall
reste till Greifswald under ledning af magistern (sedermera rektorn) vid Skara skola
Lars Brissman. Det var Halls mening att blifva läkare, men hans estetiska temperament
lockades mot helt andra sysselsättningar, och i Berlin och Hamburg idkade han med
förkärlek musik och teckning istället för medicinska studier. Enligt Eichhorn lärde han
miniatyr- och emaljmåleri af Eichhardt i Berlin och Rcichard i Hamburg och återkom till
Sverige med det fasta beslutet att blifva konstnär. I Stockholm gjorde han tidigt
bekantskap med den unge Sergel, genom hvilkens rekommendation han fick lära rita för
Lar-cheveque. Mellan 1760—66 var han en trägen elev hos Lundberg. I en ansökan af
den unga Hall från 1766 heter det, att han i frän yngre åren vinlagt sig om, att
inhämta kunskaper och skicklighet i Målarekonsten, i synnerhet hvad Portraituren angår,
och i fem är fått åtnjuta Herr Hofintendenten Lundbergs speciella undervisning.» Redan
nu var han bekant för sin lysande begåfning. Claes Julius Ekeblad, som dilettanterade
en smula i teckning, och gerna besökte akademiens modellskola, skrifver därom 25/s 1764
»il y a plusieurs Suédois qui promettent de devenir avec le temps des sujets excellents
entre autres un jeune Hall et Martin, le premier en mignature et le second dans le genre
de 1’Histoire.» Särskildt omhuldad af Adelcrantz fick Hall snart tillfälle att utföra kungliga
beställningar. Enligt statskontorets assigneringshandlingar erhöll han den 2 maj 1766
600 dal. k. m:t för et Portrait förfärdigadt i anledning af H. K. H. Höghet Cron Prinsens
förmälning», och i Eichhornska samlingen finnes afskrift af ett kvitto för ett porträtt af
prins Carl, betaladt af dennes guvernör grefve Törnflycht, att döma af Halls egna ord uti
själfbiografien i Gahms samlingar utfördt i pastell. Den 23 april 1766 inkom Hall med en
ansökan till Kongl. Maj:t (Riksarkivet). Hall skrifver där, att sedan manufakturfonden, hvarur
kostnärer vanligen fått anslag, användes till andra ändamål nödgas jag istället hos
Eders Maj:t anhålla att blifva hugnad med respenningar, på det jag i brist af nödig
utkomst ej må nödsakas nedlägga en vetenskap, hvarutinnan jag tror mig i framtiden
kunna göra mig vidare förtjänt af Eders Maj:ts höga nåd och gagna det allmänna.»
Om denna ansökan hade någon verkan, vet jag ej. I hvarje fall afreste Hall i maj 1766
till Paris och slog igenom i den stora konstmetropolen med samma förvånande hastighet
som Roslin. Redan 1769 utförde han porträtt i miniatyr af de franska prinsarne, Dauphin,
Comte de Provence och d’Artois med sådan framgång, att han erhöll titel af »Peintre
des Enfants de Frange . I den första offentliga notisen om honom i ett bref af Björnståhl
från 1769 (Samlaren) är det också med denna titel han nämnes, och stolt tillfogar den
svenske resenären: uti Miniatyren har han här knappast sin like.» Redan 1769 grave-
rade Moreau le jeune efter Hall Suédois ett porträtt af Duc de la Vrilliére, och 1770 ett por-
o
trätt af Dauphin. Ar 1769 blef också Hall agréerad i Franska Akademien och utfäste sig att
lämna såsom receptionsstycke ett porträtt i emalj af Ludvig XVI efter Duplessis. (Detta
arbete hade Hall ännu ej utfört 1788, som man ser af otryckta handlingar rörande
akademien i franska nationalarkivet O’1925) C. J. Ekeblad bestyrker den lysande framgången
i bref till sin fader från Paris (2u/t 1770.) »H y a ici le jeune Hall qui aujourd’hui est
le premier peintre de mignature ä Paris, mais il m’a déjä dit qu’il ne reverroit jamais
la Sucde, qu’il se trouvait mieux ici, et qu’il y feroit selon toute apparance fortune.» Att
den svenske konstnären blef den som utförde det porträtt af Dauphin, som i Strassburg
1770 gafs till förmälningsgåfva åt Marie-Antoinette liksom det af grefven af Provence,
som 1771 sändes till prinsessan af Savoyen, visar tydligare än allt annat den
utomordentliga ställning konstnären vunnit. Efter Ludvig XVI:s tronbestigning fick han (1 775) också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
