Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedebilderna föra oss. Lafrensens små noveller hemta motiven från olika samhällsklasser.
Hofvet är uteslutet, och någon order från »Les Menues plaisirs» har säkert aldrig nått
Lafrensen. Då skulle man hitta i hans verk en vrå af Versailles eller ett minne från
Trianon. Den jämna medelklassen har han också lemnat ur räkningen, och han synes aldrig
hafva betrådt tröskeln tili de Chardinska borgarhemmen och känt deras atmosfär af tukt
och allvar. Hans sfär är en galant societet, hvilkens högsta lokalitet är en aristokrats
eller en financiers salong, hvilkens högkvarter är operans dansösloge, och hvilkens
egentliga stamhåll är les petites maisons med deras kärleksparker. Ett hörn af tvätterskans
och modistens tillvaro betecknar den lägsta punkten af denna Lovelace-verld.
En hel grupp af hans kompositioner för oss då först till »the oper ten thousand».
Det är först och främst några smärre interiörer af Lafrensens älsta — det kunna vi
döma både af kompositionerna och moderna. Tre stycken berätta så t. ex. de tre första
skiftena af en förnäm ung kvinnas lif, sedan hon lemnat klostret. Historien begynner med
Kärlcksbiljcttcn. Originalet till denna komposition är utförd före mars 1778, dä de
Launays vackra gravyr, af hvilken vi nu ensamt känna den, utkom.
1 en elegant salong, som i rikedomen öfver sina förgyllningar ännu har kvar en
fläkt af Ludvig XV:s stil, framför en präktig cheminée, på hvilkens spiselkrans en
pendyl speglar sina gracer, sitter en ung flicka med knyppeldynan i knät. Ögonblicket
är spännande, ty hon smusslar just sin första kärlcksbiljett till sin beundrare, som står
framför elden och underhåller hennes mor, hvilken med ögonen i ett nothäfte sitter midt
emot. Den unga flickan har oerfarenhetens dumdristighet. Men nyss har hon vid
harpan, som står bredvid, sjungit kärleksvisan på modet, och hennes svärmeri tillåter
ingen försiktighet. Det är den lilla Cecile Volanges för att använda namn och typer
ur tidens yppersta erotiska roman, Les Liaisons Dangereuses. Kavaljeren är däremot en
rutinerad Valmont. Han tar brefvet bakom ryggen utan en min af rörelse, och med
outtröttlig förbindlighet fortsätter han att kommentera det Gluckska recitatif, som väckt
den gamla damens harm.
Figurerna äro från begynnelsen af Marie-Antoinettes tid. Den unga flickan är klädd
1 stor toalett (dock utan panier) af hvitt siden med artificiella blomsterslingor rundt om
volangerna och håret högt uppsatt med plymer af någon kollega till Léonard. Modern
är mer ålderdomligt klädd ä la Marie Leczinska med den svarta spetsen på hufvudet.
Figurerna erinra om Moreau Le Jeunes i hans beryktade: Suite d’Estampes pour servir ä
1’Histoire des Modes et du Costume en France (1776). Man betrakte t. ex. det blad i denna
cykel, som heter L’Accord Parfait (samtidigheten gör för öfrigt ej få likheter särskildt i motiv
och accessoarer mellan Lafrensen och Moreau, och osannolikt är ej, att Lafrensen begagnat
tecknarens på en gång så trogna och artistiska tidsbilder). Samma typer och moder gå
igen i ett par andra kompositioner af Lafrensen, som kunna kallas Kärleksbiljettens
fortsättning. Det är »Trösten under bortvaron» och »Det lyckliga ögonblicket*, Den förra
graverades af de Launay 1785 och utstäldes af gravören på 1788 års salong, men
originalet är säkert äldre. Detta (eller en replik) finnes i Miihlbachers samling, petigt
och miniatyraktigt utfördt. Man ser här en rik rumsinteriör i Ludvig XVI:s stil med
blekrödt siden på väggarna, guldlister och rödt möblemang. På den bekväma kanapén —
som har den då moderna divanens snitt — sitter den unga frun djupt urringad i
mot-tagningsdräkt af hvitt siden med rik spetsgarnering, hög hårklädsel af blommor och
plymer, hvita strumpor och skor. Hon är nygift och gräsenka. Det hela är vemodigt.
Gitarren står öfvergifven mot fåtöljkanten. Azor får leka för sig sjelf på mattan. Den
unga fruns ansikte har så mycket uttryck, som Lafrensens små elfenbenshufvud kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
