Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prestera, där hon sitter med mannens epistel i knäet och betraktar hans konterfej i
miniatyr, som hon nyss lyft upp från det lilla bordet bredvid sig, en utsökt »petit
bon-heur du jour» med blekblå blommor i porslinsplattan från Sévres.
Det lyckliga ögonblicket, graverad af De Launay 1777, af hvilket en
originalreplik finnes hos Miihlbacher, visar fortsättningen. Den unga frun har tagit det enda
passande partiet och skaffat sig en älskare. För både henne och mannen skulle det
hafva varit en chikan, om han fattats längre. Nu mottager hon honom i sin budoar, där
en Cupido af Fragonard är regerande gud. Sjelf är hon klädd i negligée, och den
vårdslösa ställning hon intager vittnar ej om någon obönhörlighet. Men kavaljeren
knäböjer och spelar allvarligt sin roll af förälskad och bönhörd Lovelace.
Den engelska frukosten graverad med utomordentlig elegans af Vidal 1788 (en
variant af originalet hos Miihlbacher), visar en scen från Trianontiden af
Marie-Antoinettes ålder. Det är kring 1780. Allting är ä 1’anglais. Hur heter det ej om
Eraste i Saurins 1’Anglomanie?
Il faut bien qu’å la Ville il en porte 1’habit.
Mais dans cette campagne ou d’ordinaire il vit
On s’habille, on se coefife et l’on toaste ä 1’anglais.
Alltså är det unga paret helt och hållet ä 1’anglais. Hon är klädd i hvitt linon och
leker med långhåriga bologneserhunden. Han är i ridstöflar och violett engelsk rock.
Rummet är hållet i grönt och meddelar en reflex af den susande parken ikring. Man älskar
naturen, man är lycklig i ensamheten, så lycklig att man intet har att säga hvarandra,
men får dölja gäspningen i gazetten.
Men alla dessa bilder röra sig blott med två, tre personer och hafva proverbets
intimitet. Lafrensen har också målat mer figurrika kompositioner, hvilka åskådlig-
göra det rika sällskapslifvet. Assembléen i salongen, originalet hos Miihlbacher,
ypperligt graveradt af Dequevauviiliers 1783, visar en sådan societet före dinern.
Framför oss öppnar sig ett slottsrum från Ludvig XVI:s tid, hvilkets luftiga vidd ökas genom
afstånden mellan de små figurerna. Den höga salen är dekorerad med pilastrar och raka
speglar, hvilkas ljusarmar af brons äro tunna och spröda som grenklykor. Möblerna
stå på kanelerade, raka ben, och urnorna äro »etruskiska», sådana som kommit på modet
genom Hamiltons vas-verk och sedermera tecknades af Cauvet. Dräkterna äro 1780-talets.
En dam har robe-ronde, men de lätt fallande domredingoterna och landtpolonäserna äro i
majoritet, och halmhatten och linonen förekomma också i kretsen. Längst fram vid
fönstret sitter en hvitklädd dam och läser ifrigt i dagern. Abbéen i sin bruna rock med
kalotten på lnifvudet spelar trictrac med en moitie i blått. En kavaljer med St. Louis
hviskar artigheter till en dam borta vid cheminéen. I taflans högra sida äro flera
personer ordnade kring ett spelbord.
Kompositionen är kanske något fotografisk i anordningen, och man kan gissa,
att konstnären haft en lefvande förebild. Men hvilken? Det är omöjligt att
upp-gifva. Något i personernas sätt att vara hemmastadda tyckes tyda på, att man är
i ett slott på landet, där man får revanche för förlusten vid tric-tracbordet i morgon, och
man i allsköns lugn kan göra upp sina intriger och möten, tills det blir mörkt i
korridorerna. Det hela afspeglar väl slottslifvets lugna lycka med ett skimmer af sorglös
elegans darrande i den pärlgrå atmosfären.
Samma karaktär af porträttmåleri från en salong erbjuder den vackra gouachen
En uppläsning, aldrig graverad, antagligen därför att den såldes till Sverige, där den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
