Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en utsökt, ömtålig skönhet. — Medan Sparrgren låg utrikes, var det två andra
miniatyrmålare, som stålide den åldrade Lafrensen i skuggan, båda långt gröfre och mer
okonst-närliga naturer — den svenske fortifikationsofficeren Jakob A. Gillberg (1769—1845) och
venetianaren G. D. Bossi (1765-1853). Gillberg, hvilkens far, den kände gravören, var
professor vid konstakademien, hade utbildats vid Röda Bodarne, och därunder som
miniatyrmålare handledts af Höyer. 1790 reste han utrikes på studiefärd och vistades i Holland,
Frankrike och England. I skiftet mellan 1795 och 1796 synes han hafva åter kommit
till Sverige. Sparrgren skrifver därom till Carl Gjörvvell, ir>/i 1796: »Nyligen är Gillberg
hemkommen från utländska resor som gift man med ett tyskt fruntimmer, som skall
täfla med de första att spela viol, hon sjunger och spelar claver ä merveille (Antoinette
-Marie-Crux). Hon är qvar ännu i Götheborg. Gillberg har måst lämna sina arbeten
där på en tid, emedan han fick befallning att resa till Stockholm för att måla Konungen
och Hertigen. Sedan reser han dit igen, för att sluta 90 porträtter som äro i arbete.
Jag tviflar ingalunda på antalet — af de arbeten han visat mig dömer jag, att han
avancerat i konsten». Kort därefter anmärker också gubben Gjörwell i bref till sonen. »Din
Sparrgren har fått en farlig rival uti Gillberg». Gillberg fick äran af att måla konungens
frieriporträtt till Baden, och genom protektion framför allt från hertig Fredriks sida blef
han 1798 professor vid akademien och ungefär samtidigt utnämd till — kapten. — Den
då berömde artisten hade, som Sparrgren skrifver, nog avancerat i konsten under de
utländska läroåren och särskildt förvärfvat en korrekt, ibland till och med fin teckning. Men
af målare fans ej tillstymmelse hos honom, och hans färgsinne tyckes vara fullkomligt
sugge-reradt af de svenska uniformsrockarne Han inbillar sig öfversätta Breda i miniatyr, och
hans porträtt verka som kalla porslinsmålningar. Han eftersträfvar Bossis våldsamma eller
Sparrgrens smältande kolorit, men är alltid lika obehaglig i sin kalla, liflösa färg med skuggor
som likna blånader, bordeauxröd karnation, och håret behandladt som hvart strä vore
vridet på ståltråd. Gillberg gjorde klokt i att öfvergä till en silhouettaktig teknik med svart
på hvitt, och de tallösa miniatyrer han i ritmanér utfört äro utan tvifvel hans bästa. De
hafva en viss hård och klar skärpa, en uppexercerad skicklighet med taktfasta tempi,
som ej är utan karaktär och lemnar ett lärorikt vittnesbörd om den brist på känsla för
det måleriska, som vid denna tid lät ytkonstens utöfvare gå öfver från färgplanet till
konturen.
Bossi, som anlände till Sverige 1797, — d. % detta år gjorde han sin uppvaktning
hos Fredenheim — och stannade till 1812, var också han framför allt en skicklig, ja
ofta utsökt tecknare, och den brännande färggifning han gaf sina portätt visar trots all
våldsamhet mindre af kolorist, än målaren i sin egenskap af venetianare måhända
inbillade sig Konstnären, som hade en sydländsk äfventyrares inställsamma elegans, blef
aristokratiens bortskämda skildrare och skar i Sverige ära och guld med täljknif. »Bossi
förtjenar stora pengar tagandes 50 r:dr för hvarje af honom prolongerad fysionomi,»
skrifver gamle Gjörwell, kanske med en invärtes suck öfver sina vexlar. Af Bossis egna
meddelanden se vi, att han var en gerna sedd gäst i societeten och medlem af »le elub
des ministres». Ar det återglansen af de stockholmska festmiddagarne, som lyser öfver hans
kavaljerers ansikten? Men äfven sex sorters vin skulle knappast kunna förklara de
kulörer af brons och koppar, som han består den dåtida svenska adeln till karnation, och vi
betvifla i det längsta, att t. ex. en gammal, i embetsverk och konseljer åldrad excellens
som grefve Ruuth 1797 såg ut, som han nyss hemkommit från tropikerna.
Det hindrar icke, att Bossi utfört briljanta miniatyrporträtt af öfvertvgande kraft,
beundransvärda genom teckningens uttrycksfullhet och modelleringens fasthet. Han bygger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
