Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
vars slutakt börjar med 14: 17—20, och slutar med
19: 11—14, 19-—21. Om denna slutakt talar
Paulus i 2 Tess. 1:6-—10 och kallar den i 2 Tess.
2:1-—12 »Herrens dag». Gud fader stadfäster i
v. 8, vad som säges i vers 7, och härmed är själva
inledningen till uppenbarelseboken asvlutad.
Vi få sedan veta var Johannes var, då han
mottog den himmelska synen, och varför han var där.
Ävenså att han i likhet med Paulus (2 Kor. 12:
1—4) kom i andehänryckning, för att, obehindrad
av materien, kunna fatta och sedan meddela den
utomordentliga uppenbarelsen. Huru väl för oss att
Johannes blev tillsagd att skriva upp, vad han fick
se, så det kunde förvaras, och komma alla heliga
under den nuvarande tidsåldern i händerna.
»Bedrövelsen» i v. 9 är den samma, som nämnes i kap. 7 : 14,
oaktat den där kallas den stora bedrövelsen. (Se
Ap. 14.:22 och 2 Tim. 3 : 12). Det fanns redan
nu många församlingar; men Guds mening var att
låta de sju, som särskilt nämnes i v. 11, framställa en
spegelbild på tillståndet inom hela Guds församling,
ej blott för den tiden, utan hela den tid, som ligger
mellan församlingens uppkomst och Kristi andra
tillkommelse. Visserligen kan ur kyrkohistorien
framletas en utveckling, som till en viss grad berättigar
den s.’k. historiska tolkningen av de sju sändebreven.
Det låter sig dock svårligen tänkas, att församlingen
genomlevat någon period, som kunnat kännetecknas
enbart av det tillstånd, som rådde i Efesus, eller
Sardes, Filadelfia eller Laodicea, Det talas ju också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
