Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
13
C. J:s. på äterfärden fördes af Jon Olsson på en
samling i Gefle, der Jon Olsson såsom wäl känd
anmodades att föra ordet, men undanbad sig och
recommenderade i stället E. J:son, hwarwid en qwinna yttrade:
”Jon Olsson känna wi, men icke E. J:son,” hwilken
inwändning E. J:s. icke lätsade höra, utan steg djerft fram
till bordet, slog upp Bibeln och började med följande
ord: ”Jag är wäl till ansigtet en främling för eder,
men jag är dock icke någon främling i Guds Ord.”
Dessa ord stötte såsom röjande drag af andelig stolthet *).
För öfrigt war wid hans föredrag intet att anmärka.
Ännu twänne gånger förde han ordet på samlingar der,
sista gången i April samma år wid återfärden från sin
andra Helsingresa. Dessa sednare gånger märktes allt
mer oråd, äfwensom under enskilta samtal, hwarigenom
han der helt och hållet förlorade förtroendet. Efter
hemkomsten till Osterunda, säger en uppgift, syntes E. J:s.
mycket upprymd, lifwad och warm, ja, hafwa tillwext i
andeligt ljus i Ordet, men huru dock det tillämpande
ljuset öfwer hans inre ställning redan hade
fördunklats, tyckas hans egna ord då angifwa: ”nu känner
jag icke till det minsta högmod — om icke kanhända
något drag dertill.” Det synes således som
högmodsböjelsen redan wunnit en afgörande seger, efter den icke mer
plägar honom, icke ens kännes, följakteligen ock all strid
deremot med Andan afstadnat. Han behöfde då icke mer
den förmaning, som Apostelen ställer till alla trogna:
om I döden köttets gerningar med andan, så skolen I lef-
*) Dagen derefter besökte han en person, som plägade bewista
samlingarna, och yttrade: ”Herrn war ej på samlingen i går?
Nej! Då war skada dä, men Herrn får wäl höra,” hwilka
ord icke heller woro egnade att wäcka gynsam tanka om
mannens ödmjukhet.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
