- Project Runeberg -  Erik-Jansismen i Helsingland : Historisk och dogmatisk framställning jemte wederläggning af läran /
91

(1845) [MARC] Author: Per Niklas Lundqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

91

mig endast och hufwudsakligast wid sådana, som ansågos
för omwända; ty saken war för hög för andra, och dessa
andra hade just ingenting deremot. På detta sätt såg
jag saken lefwande och klar. Jag utryckte ett Bibelspråk
ur sitt sammanhang, satte det för mig och wille så
annamma det med tron, såsom t. ex. jag lefwer, dock
icke nu jag, utan Christus lefwer i mig m. m. Nå,
kan Christus synda? Nej; således icke heller jag; ty jag
är död, men Christus lefwer i mig. På detta sätt
klättrade jag upp på öfwersta tinnarna och förstod icke
att de trognas wäg bär ned i dälderna, på det att
djupet och längden och bredden af Guds kärlek och
långmodighet just deraf må warda uppenbar, hwilket Paulus
tyckes wilja åsyfta i 1 Tim. 15: 16, med många andra
ställen. Under allt detta war all syndakänsla
förswunnen och triumferande fröjd i själen, dock så, att under
allt petta låg ett djupt anklagande: ”icke är du
sådan! Nej, men jag tänker bli.” Inom mig war ett
idkeligt upprepande af Bibelspråk, alla af samma slag och
lika lefwande och klara, så att nu först fann jag
Skriftens insegel rätt brutet för mig. Tre dagar efter sedan
jag war kommen i detta tillstånd, war jag ute till ett
par af mina närmaste wänner i S—n på en liten
”missionsresa.” Det bleféhaftigt en strid, och ehuru jag ej
wann mitt ändamål med dem, så kände jag mig dock
med seger och triumf gå utur striden. Men kort
derefter öfwerföll mig en sådan ångest och oro i själen, att
jag war alldeles utom mig i några timmar, änskönt jag
ingenting sade, utan sökte endast ensamheten, då det
äfwen föll mig in, att det wore bäst göra slut på mitt
lif, för att göra ett slut på mitt qwal; dock wann
denna ingifwelse intet gehör, utan jag kastade mig slutligen
framstupa i en bäddad säng, med ansigtet nedtryckt i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:01:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lperikjans/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free