- Project Runeberg -  Erik-Jansismen i Helsingland : Historisk och dogmatisk framställning jemte wederläggning af läran /
127

(1845) [MARC] Author: Per Niklas Lundqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

127

gustinus, ”det är icke mera strid, utan stridens lön, om
wi nemligen wunnit segren genom framhärdande i
nåden intill ändan.” Men hwad säger Apostelen i nästa
vers? Jo, ty köttet hafwer begärelse emot anden,
och anden emot köttet: de samme äro emot
hwartannat (stå emot hwarandra), så att I icke gören hwad
I wiljen, eller ordagrant efter grundterten: på det att
I icke måtten göra det, som I wiljen, hwilket är
detsamma, som Herren sade i Gethsemane till
lärjungarne: anden är willig, men köttet är swagt: köttet
sträfwar emot fullkomnandet af andans willighet, och
derföre måste anden alltid strida med köttet, för att göra
sin wilja gällande i werk och gerning. Så höre wi
åter både af Apostelen och Herren sjelf, att köttet är qwar
hos de trogna, och att det är hos dem hwarken dödt
eller owerksamt, utan hafwer begärelse emot andan,
sträfwar och kämpar emot andan. Ack! är det icke ett
warnande exempel, att så tydliga Skriftens rum ej få gälla
eller kunna upplysa de förwillade, och dock föregifwa de,
för att icke säga skryta af, att de tro allt Guds ord och
intet annat akta än Bibeln! Pauli ord i 1 Tim. 1: 7
sannas på dem alldeles: och wilja wara mästare i
Skriften, och förstå icke (weta icke) hwad de säga
eller hwad de hålla. Ha

Widare åberopas Gal. 2: 20: Jag lefwer, dock
icke nu jag, utan Christus lefwer i mig; ty det jag
nu lefwer i köttet, det lefwer jag i Guds Sous tro,
den mig älskat hafwer och gifwit sig sjelf ut för mig.
Deraf göres detta slut: ”Jag lefwer icke mer, d. ä. min
gamla menniska lefwer icke mer. Då hon icke mer
lefwer, så är hon död. Då hon är död, så är hon icke mer
till. Då nu den gamla menniskan är det samma som
syndaförderfwet, köttet, den inneboende synden, så är allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:01:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lperikjans/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free