Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sökande någon ännu icke funnen bestämmelse, till Köpenhamn,
der han fortsatte sina studier, och deltog, såsom beväpnad
student, i stadens försvar emot engelska flottan[1]. Derifrån
fortsatte han sina irrfärder till Tyskland, Frankrike och England.
Om denna tioåriga Odyssé, som han kallade sitt lifs sagoålder,
lemnade han aldrig vidare upplysning, än att han derunder
oafbrutet kämpat med fattigdom och försakelser, hvarom man har
svårt att göra sig föreställning, försökande alla utvägar att vinna
sitt bröd, slutligen genom antagande af krigstjenst. Han
tillbragte några år under vapen, dels i preussiska hären, dels i
Condé’s armé. Verser, författade på danska, tyska och
fransyska, ådagalade, att han öfvade pennan lika väl som svärdet.
Bland de mest karakteristiska af dessa försök är en grafskrift
öfver franska republiken, hvars skarpa ton säkert vann bifall
bland Condé’s krigare. Återkommen till Köpenhamn, försörjde
han sig med att undervisa i tyska, fransyska och engelska[2],
till dess han, år 1806, utnämdes till fäktmästare i Lund, då hans
egentliga, för fäderneslandet så gagnerika bana började.
Dessa tio år hade dock icke varit för honom förlorade.
Tvertom gjorde de honom till hvad han blef, både som
menniska, medborgare och skald. Nöd, strid, sjukdom och vistelse i
främmande länder, allt hade i Försynens hand varit medel till
hans stundande lycka och ära. Född med ett trotsigt lynne, en
okuflig vilja, förutan hvilken han ej mäktat genomdrifva de stora
verk, som han utförde, behöfde han luttringen af den skärseld,
han genomgått, på det att sjelfviskhetens slagg skulle
bortsofras och endast den ädla metallen återstå. Den öfversjudande
kraften hade behöft att, liksom hos förfädren, »pressas mellan
sköldar.» Han anade ej, då han öfvade handgreppen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
