Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIV
Det allmänna omdömet instämde med Geijer, och de fria
konsternas akademi förklarade, att de Götiska myterna "voro räa
och vidunderliga foster af de äldsta, nordiska folkens
inbillnings-kraft." Ling fortfor att dikta sina Asar, och Fogelberg, som
närde sig af deras läsning, skapade sin Odén, Thor och Balder.
Götiska förbundet, som i sin tidskrift upptagit nyssnämda
uppsats, utsatte sjelf belöningar för behandling af nordiska
mytologien, och föranstaltade en utställning, der Fogelberg, J. v. Breda,
Sandberg, Salmson, Berggren, med flera af tidens mest lofvande
konstnärer täflade i afbildningar utaf Odén och Mimer, Brage
och Idun, Ägir och Ran, Frey och Balder, Thor och Jättarne.
När Hjalmar Mörner erhöll uppdrag, att pryda Rosendals salon
med en rundmilning, valde han (som nyss läst Ling och
intagits af de lefvande taflorna i hans dikt), att efterbilda Odens
intåg med sina Asar. Man vet, huru högt värde Fahlcrantz sätter
på Lings skildringar af Nordens natur. Wahlbom hänfördes af
Åsarnes läsning till ypperliga handteckningar, ännu outgifna. När
de fria konsternas akademi uppger till täflan ämnen ur den
Götiska mytologien, hvilket nu ej sällan inträffar, hemta de unga
konstnärerna ingifvelser ur Asabardens dikter mer, än mähända
ur någon annan skalds, ty ingen har tecknat dessa fornbilder så
fullständigt, med så sann öfvertygelse och barnfrom tro, som
han. Och likväl hafva lärda vittra granskare pästått, att hos
Ling saknas all teckning och hällning af karakterer; att de ej
qvarlemna någon bild eller lefvande intryck; att hans personer
äro döda automater, utan individualisering, utan lifsfunktioner;
att menniskan är för honom "ett temligen obekant djur," o. s. v.
Skulle det poetiska sinnet ej kunna i hans bilder skönja lika
mycket lif, skönhet och sanning, som konstnärs-ögat upptäckt? Vi
älska tro det. Ja, hvem vet, om icke kommande skalder en
gång skola ur Lings nordmanna-drapa hemta lika mänga och
•t&mmelse. Att Ling ej åsyftade att väcka uppseende, eller föranleda någon
brytning, ådagalägger hans afeägelseskrift, der han uppgifver anledningen vara
sin vacklande helsa och trägna göromål. Förf. af dessa rader, som äfven njöt
den heder att vara medlem af förbundet, hörde Ling alltid med mycket lugn
omtala förhållandet. Bet är jemväl bekant, att Ling för den ofvannämda
skriftens författare bibehöll samma vänskap till sin död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
