Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVI
gång ville använda denna diktart *). Icke så många bland våra
snillen hafva ägt en finare känsla för det sköna, under hvad
form det än uppenbarade sig, än Ling. Han kunde på ett
träffande sätt utmärka egenheterna hos våra stora skalder, äfven
antyda nya eller af andra förbisedda snilledrag, och gjorde
fördomsfri rättvisa åt de mest olika arter af skaldskap, hos
Leopold och Atterbom, Tegnér och Fru Lenngren, Wallin och
Dahlgren, Oxenstjerna och Valerius. Han dömde hvarken
uteslutande eller förhastadt, gillade icke allt hos någon, endast det
utmärkande hos en hvar. Han var ej främmande i konstkritiken.
Utan användande af lärda glosor och braskande konsttermer
(ehuru han var mer beläst än man trodde), angaf han, genom
blotta snille-ingifvelsen, lätt och naturligt, det väsendtligaste af
saken, och påminte derigenom, under sina samtal i litterära
ämnen, om en annan skald, som i öfrigt var hans fullkomligaste
motsats, — Béranger, hvilken hade samma egenskap, ehuru
blott sjelfbildad vis-sångare. Ling saknade ingalunda sjelfkritik,
såsom hans stränga granskare förmenat. Det vederlägges af
hans nästan ständigt öfverarbetade koncepter. Han sökte den
största fulländning, som var honom möjlig. Åsarne, Gylfe och
andra af hans verk äro flera gånger omarbetade. Han gjorde
vidsträckta och grundliga forskningar i arkeologiskt, historiskt,
geografiskt, naturvetenskapligt och kritiskt hänseende innan han
begynte något af dem. Hvad han ej sjelf ansåg hålla profvet,
undertryckte han, deribland flera lustspel, hvartill utkast och
utarbetade delar funnits bland hans papper**). Detta noggranna
öf-vertänkande hindrade ej, att, då allt var moget, diktströmmen
välde fram, när han under ingifvelsens ögonblick dikterade för
den nedskrifvande, hvars penna ej hann följa tankens flygt.
*) Några prof deraf äro ofvan anförda.
**) T. ex. Hans Excellens, komedi med sång i två akter, — Den afundsjuka,
lustspel i tre handlingar, — OktUisten, Opera-Buffa i 1 akt, — Hans Nåd, —
Bilfverkammaren. De skulle utgöra tionde bandet af hans skrifter, men titlarne
Äro utstrukna med öfverskrift: »kasserade.» Af en epilog, kallad Finska Soldaten,
ünnes blott en scen. I öfrigt delar af tvenne större ofulländade verk: Thorborg
och Hättebrödeiwe. Han omtalar i ett bref »ett fjorton år gammalt episkt
stycke Hjalmar, 9 sånger i ossiansk form,» men något sådant manuskript har ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
