Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXTII
Frågar man, hvarför Ling, med alla dessa egenskaper, icke
fogade sig efter tidens smak eller konstdomarenas fordringar, st
ägde detta måhända till någon del sin grund i ett visst trots,
att ej låta foreskrifva sig lagar, men ännu mer i vördnaden för
de höga ämnen han valt och hvilka han ej kunde förmå sig
att behandla såsom blotta råämnen, hvarmed skalden kunde
förfoga efter godtycke, till frambringande af konst-effekter, men
hvilka af honom utkorade föremål han betraktade med en djup,
barnfrom pietet, såsom något heligt. Skalde-ingifvelsen var för
honom ett slags gudstjenst, som han förrättade med böjd hjessa.
Detta gälde ej blott om Asa-gudarne, utan om de stora
historiska personligheter, som han valde för dramatisk framställning.
Hans sång var, som de gamle bardernas, endast hyllnings-offer
åt gudar och hjeltar, åt äran och minnet, utan tanke på
jordisk lön, eller mängdens tycken. Derför påminna stundom hans
teater-stycken, genom from sannfärdighet och enkelhet, om de
äldsta sådana, som efterträdde de andliga mysterierna. Man
återfunnits. Enligt en anteckning lärer ett af ofvannämda lustspel — Dm
afundsjuka — varit antaget till spelning i Köpenhamn, ehuru något hinder för
uppförandet synes mellankommit. Huru litet Ling, ända från början af sin
bana, var vän af hastverk och vårdslöshet i sina vittra arbeten, röjes af hans
ofvannämda bref (af år 1797), hvari han, för att gifva stjuffadern ett begrepp
om alla svårigheter vid ett teater-styckes författande, säger, bland annat: »Man
får ändra planen i sitt arbete minst 40 gånger, innan man får något stadgadt,
och 20 gånger omskrifva det, innan man fått det anständiga, roande och med
%rollen passande skrif sättet, och vidare 10 gånger, innan man uppgjort
öfverraskningen, hvari åskådarne, genom en oväntad upplösning, böra bringas, samt
tiden, — som är det kinkigaste af allt i uppräuningen.» Det var också tidens
begränsande inom vanligt mått, för ett teaterstycke, som alltid utgjorde en stö’
testen för uppförandet af Lings dramer. Han tillägger, såsom bevis på bnru
långsamt ett dramatiskt verk framskrider: »Vår store dramaticus Lindegren har
arbetat tre år på ett verk af tre akter!» — Man ser i öfrigt, att de mönster
för scenen, som då hos oss, voro allmänt gällande, äfven ännu åberopas
af honom, nemligen bland Fransmän Racine och Voltaire, af Tyskar
Kot-zebue, och bland Svenskar Kellgren. Sina flesta ungdomsförsök hade han
förstört. Han yttrade derom en gång till en af sina yngre vänner: "Jag har för*
fattat allt sedan jag var barn. Vid 21 års ålder har jag väl skrifvit 10 band,
som jag brännt opp. Först vid trettio år utgaf jng ett poem, dertill föranlåten
af vänner, som utan min vetskap föranstaltat subskription dertill, då jag ej
med heder kunde vägra utgifvandet." (Jfr Biografical Sketch by Aug. Oeorgü,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
