Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXI
nesteckning tilläggas: »Hvilken vore den, som kunde betrakta
detta verldshaf af hjeltediktning, öfverströdt af lustparker på
förtrollande öar, utan att erkänna, att deras skapare har genom
sådana smycken, liksom genom gyllene ringar, trolofvat sig för
evigt med en af Iduns fagraste döttrar? Sjelfva den entonighet
och enfärg, som i någon mån är oskiljaktig från beslutet, att i
allt hålla sin åskådning inom gränsen af Skandinaviens natur och
forntid, har ett slags majestät, öfverensstämmande med
egenskapen af hafsyta. Häri, liksom i mycket annat, och deribland en
på djupet gående grundklang af svårmod, närmar sig Ling till
Ossian, men hans synverld har mera positivt innehåll, och hans
svårmod är försatt, stundom öfver höfvan, med de sinliga
beståndsdelar, som hos Ossians personer så godt som icke finnas,
eller som försvunnit ur den gamle bardens hågkomster.
Påtagligast yttrar sig dock det Ossianska slägttycket i vår skalds
allra-sista och kort före hans död utgifna kämpaqväde Tirfing. Detta
är helt och hållet en månskenstafla af det fornnordiska
hjeltelif-vet. Äfven språk och vers äga här någonting mera vekt, brutet,
händöende, än i Åsarne, der j allmänhet en frisk och manlig
lefnadsvind susar öfver språkbehandlingen och den i svallvågor
framböljande versen, hvilken genom sin rastlöst ilande gång
visserligen yppar, i stället för episkt lugn, en aldrig fullt
tillbakahållen lyrisk oro.» — Enligt sagan, skulle Tirfing eller
dödssvärdet, bli dens bane, som rörde dervid. Ling dog kort efter
sångens fullbordan.
Itngua franca, och i sill fåkunnighet kanske inbilla sig, att Ling, såsom en
vild natursångare, hvarken bryr sig om språkets vård eller framställningssättets
behag. Jag åter bekänner, såsom en outtröttlig språkforskare, att jag af ingen
af våra författare lärt så mycket, emedan jag icke känner en enda, som så ar
roten och kärnan uppdragit sitt ursvenska skaldespråk, och i sanning behandlat
det med en klassisk konstfärdighet. I trettio sånger och 700 sidor ej ett enda
af dessa nyare blandspråks vanbördiga frillobarn 1.. deremot hvarje kraftord,
hvarje tankedigert eller målande uttryck, härledda ur djupet af inhemska källor.
Lägg dertill denna rika blomsterkrans af liknelser, alla nya, alla hemtade ur
den nordiska naturen, hvilkens prakttaflor öfverallt förråda en konstfärdighet,
hvaruti ni täflar med de störste mästare, uti hvilken vitterhet som helst! Se
der, min ädle vän, hvarpå min vördnadsfulla tacksamhet grundar sig för det
stora nöjet, hvarmed jag mer än en gång läsit och mångsidigt begrundat edra
Åsar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
