Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXX
Till fullständigande af denna korta öfversigt af Ling’s
skaldskap, må följande ord om Åsarne, ur Atterboms mästerliga min-
sistnämda del behof af rättelse, så i afseende på språkrenhet, som värdighet
eller naturlighet i uttrycket. Det är deråt jag velat leda författarens
uppmärksamhet, i hvars vänskap jag innesluter mig med den uppriktighet, som jag ber
honom anse för ett vedermäle af min aktning.» En fördomsfri granskning
torde ännu instämma i det hufvudsakligaste af hvad här yttrats, för nära
femtio år sedan, af en gammal konstdomare från den klassiska Gustaviska skolan.
Under vidrörandet af Ling’s forhållanden till Svenska Akademiens
ledamöter, må jemväl tilläggas följande utdrag af ett bref, som Brmkman tillskref
Ling, för att helsa honom såsom akademiens ledamot:
»Jag har följt er, min ädle vän, på alla edra vikingatåg under några tjnge
års tid; först förbluffad och häpen öfver eder nya Berserka-rustning; snart
förvånad öfver den märgfulla kraft och styrka, för hvilka äfven de gamles
jettevapen ej funnits för tunga; och slutligen förtjust af er sångmös outtömliga
rikedom och orubbliga sjelfständighet. Vid alla tillfallen har jag förklarat min fasta
öfvertygelse, att edra bragder skola i friskt minne qvarlefva i svenska
vitterhetens häfder, när hela slägten af skrytande rim-tussar, af Åsarne besegrade,
längesedan återsunkit till sitt ursprungliga intet. Må vi icke heller tro, att
inflytelsen af er sjelfskapande diktkraft varit ringa, för det så få vågat lyssna till
edra fältrop, när gjallarhornet sökt väcka hjeltarne till strid mot sammansvurna
dvergar. Ingen säd är förlorad, som anförtros åt tidens bildande kraft; om ock
den ädlaste och kärnrikaste senare utvecklas, och ekplantan ej så hastigt
uppspirar, som vårsipporna. Ar ej Frithiofs älskvärde sångare en omisskännelig
stamförvandt af Åsarnes dristige Brage, »med tjusande runor ingräfda på hans
tunga?» Att hvardagsläsare ej begripa denna slägtskap emellan den ludne Esau
och den hy-fagre Jakob, må vi gerna förlåta dem, likasom deras obekantskap
med ett sådant jette verk af dikt och målning, som edert sista arbete. Huru
många bland vår tidningslukande allmänhet skulle väl läsa Dante, Milton eller
Ariosto, om de nu också skrefvo på Svenska? Allt har sin tid äfven i
vitterheten; men det sanna snillet arbetar ej blott för dagens flygtiga tycken. —
Uppmanade oss ej Edelcrantz, redan i Gustafs tid, blommornas lekande vår, att
ej glömma våra förfäders manliga sång, lika så litet som manliga bragder?
»Utgjuten lif och kraft i Sveas tungomål,
I vise vårdare af språkets helga källa!
Befrien hjeltars röst från qvinnors lånta prål!
Ej riktade af Gallers skatt,
Gen skalden eld och talarn styrka;
Men ärfven utur ålderns natt
Af Götens uttryck hjelp, att Göters dygder yrka.» —
Och är ej äfven detta en af edra lysande förtjenster, hvilken icke ens anas
af dem, som sällan känna någon annan svenska, än dagbladens eller thébordens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
