Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXIX
Ling var i sin ungdom en athlet i styrka och vighet. Han
fäktade med två eller tre motståndare på en gång, och
kunde lika lätt afväpna dem, då han slog floretten ur deras
hand, som han kunde lugnt och med blottadt bröst emottaga
värjstöten, afvändande den genom en hastig rörelse och
muskelspänning*). Hans plastiskt bildade anlete hade ett strängt uttryck,
hvilket dock under förtroligt samspråk med vänner gerna
öfvergick till något hjertligt, till och med behagligt. Mot främmande
och obekanta visade han en kall höflighet, men förstod den
besökande att vidröra något älsklings-ämne, så ljusnade den gamles
anlete, ögonen tindrade, och ett leende sväfvade kring läpparne.
Ling var under de äldre åren ingen ovän af godt skämt, fördrog
det äfven då det riktades mot honom sjelf, endast det icke gälde
förfädrens gudar eller fäderneslandets stora minnen. Stundom
kryddade han sitt samtal med infall, som icke saknade en
sarkastisk udd. Ålderdomens kyla, hvarunder lynnet hos de flesta
framskjuter ispiggar, likt det frysande vattnet vid vinterns
annalkande, nådde aldrig Lings hjerta. Det förblef mildt som en
eftersommar. Slutligen stod han lik en slocknad volkan, hvars
utbrunna lava är öfverhöljd af skördar, som dess underjordiska
värma framlockat.
Några ord om hans hemlif, hans sista stunder må slutligen
tilläggas. Vi låna dessa drag från den, som närmast sett denna
vackra tafla, ömmast och renast kunnat teckna den. Läsaren
skal) lätt i dessa drag igenkänna »Skaldens dotter,» i dubbel
mening:
»Genom det yttre motstånd, som Ling rönte, stegrades hans
behof af kärlek inom det husliga lifvet. Han älskade sin familj
med en nästan afundsjuk känsla, och tyckte sig aldrig nog
älskad tillbaka. — Ungdomen älskade honom, liksom han den.
Det var en herrlig syn, när den gamle besökte skolungdomens
gymnastiska öfningar, hvilka leddes af någon yngre lärare, och
*) En kännare af vapenkonsten anmärker härom, att Ling »i sin nya
vapen förin g synes förverkliga sagornas dunkla uttryck om vapnens döfvande (ej
blott hastiga afböjande), genom sjelfva försvars-ställningen, hvilken han utförde
med sådan bestämdhet och full förtröstan, att dä han med blottadt bröst emottog
▼ärjstötarne, försvagades de derigenom och åstadkommo blott lindriga hullsår.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
