Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"har Åsarnes antåg för Gylfe bebådat.
"Vi sett huru Lögaretis strandfagra sjö
"hon utplöjt. Vi hört huru Selundas ö
"hon lyft ur Kodaniens svallande vågor,
"som rågfält stå upp, efter svedjarens lågor."
Så härolden. Hemligt förundrad, hvar sven
den brudklädda Sierskan kände igen.
Och bruden var Gefion. Som brudgum vid henne
satt Ungdrotten Skjold, lik ett klarögadt ny,
med svällande kind och med skäraste hy;
fastän på hans månljusbelockade änne
det ädla och manliga allvaret satt.
Kring ungparet alla nu skämtade gladt:
här sneglade pratsamma svenner begärligt
åt bruden; men der, i all tysthet, så kärligt
en ungmö betraktade Skjold, och då gret
det himmelsblå ögat. Så daggperlor stilla
i blomkalken dallra Den sörjande lilla
bemärktes af ingen, och ingen hon lät
förnimma sitt vemod. Ung Alfhild hon het.
De rosende kinderna skiftevis brunno,
och skiftevis rosorna åter försvunno.
En Drott likväl stod icke långt derifrån,
med jättelik vext och med åtbörder höga:
han följde ung Alfhild, med forskande öga.
Sjelf AsiaÖfverdrotts förstfödde son
han var, och som Skjold, af ung Alfhild en frände.
Sjelf mogen till åren, den omogna knopp
han såg, med en älskares trånad och hopp;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
