Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4!
han älskat ung Alfhild, fast ingen det kände.
Omsider till henne förtroligt han gick,
med lågande blod och med brinnande blick,
han sade: ’’Hvi står du så tyst, liten fränka,
"då nöjet här vinkar och gullhornen blänka?
"Hvi tillrar en perla på rosende kind,
"då skämtet föijagar hvar suck som en vind?
"Kom hit, och mig tillåt en stund med dig glamma;
"ty ådrorna mina af horndrycken flamma."
Så talte den starke; dock hördes han ej.
Ung Alfhild hon teg, likväl frambröt ett nej
ur tårhöljda blicken. Då kom i detsamma
den ljuslette Beldegg: förundrad han såg
på brödren, som annars så dyster i håg,
nu stod vid den fränka, och snöhanden smekte,
och glad som ett barn med dess guldlockar lekte.
Men se, för de Nordmänners tanke och blick
stod Gefion allena. Omsider man gick
till gästrika bordet: Asynjorna slogo
för Nordmännen mjöd uti gyllene horn,
och tvemänning drucko, och skälmskt mot dem logo;
så blicka små stjernor på klippborgens torn.
Men gästfrie Hler 2), sjelf en gäst i det gille,
satt tyst; ty han Asar utforska ville.
Så står i en löfskog den ensamma gran,
som vore han ej vid de naboar van.
Den gamle på hjessan bar silfrade lockar,
2) Denne Hler var en af Fornjothers ättlingar, en vis man, och i vår Nord
den förste, näst Gylfe, som hyllade Åsarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
