Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
och yfvigt var skägget och hvitt som en svan,
när högbugtad bringa beställsamt han plockar,
och gyllene näbben, blott då och då,
försigtigt han doppar i böljorna blå,
och stilla sig hvilar bland susande säfven.
Helt tyst satt nu Åsarnes öfverdrott äfven;
ty ogenomskådlig i glädje och sorg
han var, likt en tillsluten höfdingaborg,
då nattliga spejare djerft kring den smyga.
Mot vänner hans anlet var höghvälfdt och klart,
af himlen en bild, då, med tankarnas fart,
deröfver mång gyllene vårskyar flyga.
Enhvar i hans anblick förlustelse fann;
men stod han i striden, hans öga då brann
förfärligt. Så brinner i stormiga qvällen
en nederlagsbådande eldsol på fjällen s).
Det gullhorn sin mannabepröfvande gång
ren slutat; ty börjades skämtan och sång,
och Nordmännen röjde än tjusning, än häpnad.
Här dansade mör: som bland Ljusalfers ätt,
var all deras rörelse liflig och lätt.
Der svängde en kämpe, med lansar beväpnad,
väl sju opp i luften, på olika sätt.
Nu stämmor och anleten hundrade gånger
förbyttes; nu vexlade lekar och sånger.
Hvar Nordman än log, än ryste dervid.
8) Se Yngligasagans beskrifning på AsiaOden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
