Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
"Hurrah? Längre ut,
"såsom andar vi sväfva
"upp till solbeglänst höjd,
"ned till bottenlös sjö.
"Ha! Hvarföre bäfva?
"Fröjddrucken mö,
"bragdlysten man
"icke sucka kan.
"Sorgfritt vi lefva,
"sorgfritt vi dö."
Så sjöngo de alla med brusande röst;
allt högre och högre sig häfde hvart bröst.
Snart började yran dem vildare fatta,
och nära till tånghöljda stranden man kom;
men sångaren hvälfde sin gullharpa om,
och dansarne gingo till tältet, så matta.
Der svindlade en, och en annan der log;
ty hjertat än högt som ett vårflöde slog.
Men gästfrie Hler hade åskådat* detta,
helt tyst, och han slutligen afsides tog
den AsiaÖfverdrott; bad honom sätta
sig ned vid hans sida, och så till sin värd
han sade: "Jag är ej i runesång lärdr
"och föga det skulle den åldrige fromma;
"men hjerta jag har, likt en utvecklad blomma:
"hvar solstråle in i dess innersta ser.
"All misstanke brottslingars oro mig ger;
’jag måste den reda, och stunden är inne,
"att också för dig jag bör lätta mitt sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
