Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Och se, likt en sky öfver ungskogens topp,
gick Asa Thor, rusad af fåviskt hopp,
till Alfhild; men bort hon sig vred från sin frände,
att tårarna dölja. Och AsaThor stod,
med sväfvande tankar och lågande blod.
Omsider till tungsinte Alf han sig vände,
om fränkan han bad; men det svaret han fick:
»Till Gudar ung Alfhild ej lyfte sin blick 2)!
»Af Skate hon älskas; det hejdat hans vrede,
»då Sige, din halfbroder, mördade Brede.»
Så Alf; ty i hjertat han afundsjuk var
på AsaThor, hvilken ett gudanamn bar.
Ung Alfhild hon mycket ej fattat af talet;
men AsaThor hört det, fördubbladt var qvalet
af vrede och kärlek: det qväfde hans bröst,
hans öga var stelt och förstummad hans röst
Han tänkte inom sig med blygsel och smärta:
»Har kärlek med vekhet gjort fostbrödralag?
»Små läppar, som le, suga blod ur mitt hjerta,
»då Jättar må blekna för AsaThors slag.
»Man smädar mitt namn, och jag kan icke hämnas!
»Man gäckar min eld, och jag brinner ändå!
»Ha! hvarföre skulle jag AsaThor nämnas?»
Så tänkte han. AsiaOden derpå
kom in i de gudnämde Diarnes skara,
lik solen, då sig i en dunstring hon klär:
2) Enligt Götriks och Rolfs saga, 7 kap., hade AsaThor begärt Alfhild;
men fått afslag af hennes fader Alf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
