Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu AsiaVidar opp öfver de andra,
likt klippan, sig höjde. Som qvällstjernan mild
stod Hejmdall, fast blickarna tycktes helt skarpa.
Der Brage, med röst såsom vindarnes harpa,
och AsiaHermod, som lodjuret lätt,
gick fram. Men vid altart på blomstrande kulle,
den Öfverdrott än, efter fädernes sätt,
i andägtig enslighet anden förstärkte.
Då hände, fast ingen i bullret det märkte,
att tyst, som en stjerna på skybeströdt hvalf,
ung Alfhild i folkskaran framgick med Alf
sin fader, som talte med henne förtroligt;
men barnsliga hjertat ej klappade roligt.
Helt vårdslöst den gullgula hårlocken föll
på svallande barmen; så gullvifvor hölja
den dunhvita ängen. Ung Alfhild hon höll
små händer för ögat: hon sökte fördölja
sitt qval; men hon hviskade tyst i sin själ:
»O Skjold, jag har sagt dig ett evigt farväl!
»Men rusad af kärlek, all smärta du glömmer
»af skiljsmässan! Säll vid din Gefions famn,
»du går nu till Selund. Om Gimle1) du drömmer,
»förgätande Alfhilds bild och dess namn!»
Det suckar ung Alfhild, och obemärkt tömmer
dess himmelsblå öga de tärande qval.
Så suckar en vind uti nattbeklädd dal;
så, speglad af himmelen, gråter en källa,
vid hvilken sig famna två älskande sälla.
1) De saligas hemvist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
