Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
med fot uti afgrund och hjessa i skyn!
Af störtsjön, den tröttade draken än låter
sig vräkas på sidan, lik pilträfFad hjort.
Och an, liksom denne, han reser sig fort;
men genast till motsidan störtas han åter.
Nu hämtar han styrka, nu klänger han opp,
med nedsjunken midja, och stigande änne,
på vågen, och likasom leker med henne;
så gungar en hafsörn, på mastfurens topp.
Nu, liksom ett fjällras, han hufvudstupa
tycks utmattad segna i afgrunden djupa,
och tyckes för evigt ha slutat sitt lopp.
Likt gulbleka dvergar, vid härden om natten,
stå Asar i kamp med det frusande vatten,
som kastvinden för. Nu en hvirfvel der kom;
nyss vestligt den gick och nu vände den om.
En snäcka drifs framåt, en annan tillbaka;
så vredgade nordan plär halmhyttan skaka:
dess strå flyga hit, flyga dit om hvarann,
ett far utåt fältet, ett far öfver träden,
ett fastnar i närmaste rösten och bräden,
och ingen de hvirflande hopsamla kan.
Men Lopter, som AsiaLoke benämdes,
gick trygg, liksoih stormen och vågorna skrämdes
af honom. Så rider en Yala 8) helt trygg,
med betsel af orm, uppå fjällulfvens rygg.
At Skidbladners fart logo Diarne glade;
om snäckornas öden ej aning de hade.
8) Nordbons Valör eller spåqvinnor beskrifvas i urkunderna ridande på
ulfvar, med ormbetsel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
