Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu häpnad och glädje på en gång sig blandar
hos alla, vid synen af stoftklädde andar.
Som brummande björn mången utbrast dervid:
»Upp, Thjasse, som härman att leda vår strid!»
»Ja,» ropade Storkvid den stolte, »att länka
»vårt val efter Jotarna, vore att sänka
»vår stam. Se, jag lemnar min förstmannarätt
»åt Thjasse. Som telning af Bergresaätt,
»han tyckes i styrka den yppersta vara,
»näst fyrapararmade Starkodd, min son,
»som går, lik en skogsbrand vid stormilars dån,
»med tvådubbla svärd, ibland fienders skara.
»Han kommer också för att eder försvara.
»Hans arm är den säkraste sköld för vår stam;
»allt bleknar och flyr hvar den starke går fram.»
Så talade Storkvid den stolte helt skrytsamt;
men bålstore Dumber det hörde förtrytsamt.
Fast foglig till lynnet och maklig och trög,
hans högmod dock väcktes, när styrka det gällde.
Han uppstod; vid talarn han kapprak sig ställde,
som molnbetäckt klippa, så dyster och hög.
Och alla med stirrande blickar sig vände
åt honom, fast alla fullväl honom kände.
Han blicken förstod och inom sig han log.
Till Blotmannen Thorre, som stod der så dyster,
han mumlade: »Vidare hämd mig ej lyster.
»Jag visat mig; ha! jag har straffat dem nog
»för härmannavalet och nesliga skrytet
»om Starkodder. Faror och strid jag ej skyr,
»blott mödan: det idliga härdrottsbestyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
