Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
»ej anstår mig. Endast det gyllene bytet,
»som striden oss lofvar, till striden mig fört.
»Vill någon det taga, då skall det bli hördt
»ehvem som är starkast af Jättar och Jotar;
»till dess är jag fridsam och ingen jag hotar »
Så Dumber. Och härskaran drog inom kort,
som hungriga ulfvar, till slagtningen bort
Ren fjerran de listige skenhamnar ilat;
helt kort deras svettande molnhästar hvilat.
En morgon, förrn Dag, med sin leende blick,
ur östliga lufthvalfvet guldmantlad gick,
och Asiaflottan till segels var gången,
sig hamnarne satt på ett kalkberg, så stort,
af islager omhvärfdt. En resa det gjordt
så lång; och der sjöngo de tre denna sången:
»Fenrisulf, öppna din mund,
»spänn den mot himmelens rund!
»öfver jordringen hväs,
, »eld ur mordgapet fräs l4),
»då vi svänga vår staf!
»Utgardar-förste 1ö),
»bilda en hägring,
»i vidd och i fägring
»af trollsyner alla den störste,
14) Vid Ragnarök (gudarnas skymning) skulle Fenrisulfven ställa ena käften
mot himmelen, den andra mot jorden, och fräsa ut eld från näsa och mund.
15) UtgardaLoke, var trolldomens herre och’förmodligen en sinnebild,
qvarstående efter fornnordiska läran om Loges, (eldens) gudomlighet. Härom mera
i slutanmärkningen vid 10:de sången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
