Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
»så att vågorna slå
»emot himmelen blå,
»då vi svänga vår staf!
»Hresvälger, rasa!
»Stormvingen suse,
»och störtvågen bruse,
»så jorden och himmelen fasa,
»och snäckorna sjunka i qväf,
sjunka i qväf!»
De svinga sin trollstaf: det hviner i skyn,
och vågorna fräsa mot himmelens bryn.
Mång sjörån ur gungande afgrunden titta,
på murrhårig skälhund de skumklädde sitta.
En störtvåg, af svallningar mörkast och störst,
mot Nordherrskarns snäcka de vältrade först
och krossade henne. Dock glade i hågen,
än Diarne plöja den lugnare vågen.
Allt längre och längre från flottan de gå,
om snäckornas öden ej aning de få.
Men mägtige Odén på Hlidskjalf det höga ")
ren stigit; mot Norden sitt strålande öga
han sänkte, och se, för dess strålande sken
försvann både hägring och dimma! Och ren
de olycksberedande hamnar förskräcktes;
sin trollstaf de fällde, för evigt den bräcktes:
l©) Odén p& sitt Hlidskjalf var, likasom Apollo, en sinnebild af
detallver-kande ljuset. Solen i zenit. Se 8:de sång. not 3.
Ling. /. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
