Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då sade Kung Gevär: »En framtid skall tyda
»din spåkonst; ty framtid allen dömmer visst.»
De nykomne sågo nu tyst på hvarannan:
sin hand slog den häftige Atle för pannan,
så mörk som en valhök på blodigan qvist;
sitt öga slog ädle Kung Gelder till jorden.
Men gifmilde Skate, som Drottarnes tvist
knappt åhört, till värden nu talte de orden:
»På Fjon du hos Åsarne gästat ju har?
»Säg, vet du om Alfhild den unga der var?
»Om hon med dem följdo till fjällstängda Norden?»
Nu svarade gästfrie Hler: »Jag ej vet
»om hvem du mig spör. Uti Åsarnes gille
»en blonyna jag såg, och ung Alfhild hon het.
»Men, gråtögd som daggbestänkt lilja, hon ville
»ej dela vår fröjd, fastän manad af Alf;
»så het hennes far, om ej orätt jag minnes,»
Då utbrast Kung Skate: »Hon var det. Der finnes
»allenast en sol, på det stjernsådda hvalf;
»när hon träder fram, alla stjernor sig dölja.
»O, vet du om Alfhild sin far skulle följa
»till fjällstängda Norden, å svallande sjö?
Nu svarade Hler: »Jag satt här på min ö,
»när stormen for sist öfver Kattegats bölja,
»och Alf satt på gullsnäckan, hvilken jag såg,
»lik ensam strandmåse, dyka och stiga,
»till dess hon försvann ibland töcken och våg.»
Nu kunde ej gifmilde Skate förtiga
sin smärta; men häftige Atle han bröt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
