Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
på skaran, som blott tycktes bry honom föga.
Två halfstora hällar framför sig han såg,
som fostbröder en vid den andra der låg:
dit gick han allen. Så ett loddjur sig ställer
framför sina ungar, som lekande gå
på kullen, när hundarne rusa derpå;
det strider och blöder. Det modet ej fäller
och baklänges, långsamt till kulan sig drar;
sin yngel alltjemt bakom ryggen det har.
Fast ren med hvart andedrag lifvet det gäller,
det räddar först sig, när det räddade ser
de små, som i jordkulan makat sig ner.
Men Jättarne, lyftande högt framför pannan
de båltunga vapnen, med gräsliga rop
sig strax mellan häl|arne packade hop;
så Farangers 4) vågor ses tränga hvarannan.
När hatfulle Thjasse det märkte han hof
sin klubba och sade: »Här är jag den störste;
»ty vill jag i faran ock vara den förste.»
Strax stannade alla. Men ovig och grof
var klubban han förde, och rummet för ringa
att den, under trängseln, med ledighet svinga;
ty vräkte han den öfver klipphällens topp.
Från Dumber, som framträngt vid honom, han ryckte
ett spjut, och mot höften dess kafle han tryckte
med kraft, och mot fienden framstupa lopp.
Den bålstore Dumber sig vanärad tyckte
4) Man har trott, att det gamla ordet Faranger betydde Trollhättans
stört-fall. Se härom i slutanmärkningen vid 27:de sången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
