Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Thjasse, och nära han var att bli vred;
men denne med AsiaOden nu stred.
Ock liksom två björnar sig resa med ifver,
på bakbenen opp, för att börja sin strid,
och marien och skogarna bäfva dervid,
fast en likväl starkaste mordslagen gifver;
så var denna striden. Med framstupadt spräng
den hatfulle Thjasse mot fienden rände;
fast djupare sårad han blef hvarje gång,
han striden förnyade. Slutligen hände,
att en utaf gullbrynjans höftringar brast
för AsiaOden. När Thjasse det märkte,
han rigtade spjutet och loppet förstärkte.
Han träffade lyckligt, och blod kom i hast
ur öppningen. Thjasse helt öfvermodigt
då ropade: »Jättar! Mitt vapen är blodigt;
»en annan af eder nu fullfölja må
»min seger! —»
Och fram gingo alla derpå.
Föröktes nu AsiaÖfverdrotts våda
allt mera. .Men Hermod, som kommit att skåda
sin kämpande ätteläggs styrka och mod,
och dold i en gullsky, bakom honom stod,
han hviskade: »Åter till fränderna hasta,
»förrän i din bana sig fiender kasta;
»ren desse på sidan om hällarne gått.»
Strax ättlingen följde det råd, som han fått:
han fällde hvar Jotun, som stridsbanan stängde,
och segrande uppåt till Sandberget trängde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
