Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
mot fienden; men de förflvga som agnar.
Än smyger han tvst bakom stubbe och häll,
och kastar sitt spjut mot det lurfviga fjäll,
som framgår: ha! lätt kan det träffas; men värre
är skinnet att träffa. Af ulf eller björn
är koftan, som bäres af större och smärre:
den olika fästes, i olika hörn,
och ogenomtränglig den snart tyckes blifva
för mattade bågskyttar. Liksom en drifva
försmälter i hast uppå rullande ström;
så kasten förtyna, så Åsarne dåras.
Blott här eller der syns af remmar en söm,
och blott genom den kunde fienden såras;
men trötthet i armen osäkerhet gör.
Så styrkan allt mera hos Åsarne dör,
så hoppet att segra allt mindre sig låter
hos Drottarne egga. Förförd af sin hämd,
gick Lopter, som AsiaLoke var nämd,
på blodiga slagtfältet fram och åter:
lik videt i storm, så för huggen han vek.
Och AsiaUller, i krigsmörnas lek
så modig, dock skonade Jättar och Jotar,
lik odlaren, hvilken, försigtig och stark,
vill akta sin plogbill i stenbunden mark,
och viker utaf hvar en lönnhäll den hotar:
han raskt drifver framåt och fort vänder om.
Så hersklystne AsiaUller. Då kom
den dristige Tyr, som ur Jotunahopar
nyss slagit sig ut, och till Uller han ropar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
