Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
»Säg du, som dig kallar så stark och så vig,
»hvar ligga de Jättar, som fälldes af dig?
»När värst det för Diar och Öfverdrott gäller,
»försigtigt du dig i ett bakhåll ju ställer?
»Du har väl en drottbragd i syfte dermed,
»när så du dig smyger kring hällar och träd?»
Hbgt brusade blodet i AsiaUller,
vid frågarens åsyn: med hånord och buller
han lyfte sitt vapen. Men striden bröts af;
ty Syr den ädla i sköldborgen gaf
mång tecken och rop, när hon såg hur de örnar
ren lyfte sin klo. Detta hinder var nog
att skilja dem: hvar på sitt håll genast drog
i slagtningens tummel. Af hungriga björnar
allt lefvande fälls, som dem möter; likså
i drabbningen gingo de trottsige två.
En fjällström än vildt mellan klyftor sig bryter,
än stillare fram genom snöfält den flyter;
så bullret och stridslyckan vexlade om.
Här AsiaÖfverdrott ledde behändigt
försvaret; der AsaThor anföll beständigt
de Jotar. Mot honom en skara då kom:
kring kämpande Drotten allt närmre den trängde.
Man såg blott hur vapnet han öfver dem svängde,
och liksom en eldstod försvann det i hast.
När skyhöga vågor, på Nordhafvets öcken,
en sjödrake famna, man ser blott dess mast,
som vinkar ett afsked, ur vexande töcken,
och gömmer sig strax bakom vågornas rygg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
