Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men AsaThor stod der, med stirrande blick:
det mord låg på hjertat så tungt som en klyfta!
Strax luckor i sköldborgen syntes, och ren
dem Starkodd bemärkte: han var icke sen
de fyra tväeggade svärden att lyfta.
Som höstilen, hvilken med yrande dam
emellan två tallklädda höjder går fram,
så in uti sköldborgens lucka han hastar.
Den gyllene härfanan röfva han vill:
på lik han nu banar sig vägen dertill,
och roflystna blickar kring sköldborgen kastar.
Men kindfagre Sigurlam, sjelf i sin ätt
den skönaste, märkte hans uppsåt, och lätt
som unglon, han fram efter fienden rände
med höglyftadt spjut; och han dref det så fast,
mot fiendens ryggrad, att kafvelen brast.
Men berghårde Starkodder stygnet knappt kände.
Mot kindfagre Sigurlam, kallt han sig vände,
och gäspande stötte han fram dessa ord:
»Du tärnornas knäsven* för möbragder gjord,
»tag åter din skänk!» Nu tillbaka han slängde
det afbrutna spjutet; så uppstötes ock
af fräsande Hekla en nedkastad block.
Ett hullsår fick Sigurlam. Kring honom trängde
förfärliga Gygjor, till antalet fem,
den oglada Öndurdys anförde dem.
Hon ropade högt, som en stormande bölja:
»Vår fånge du är, _och med oss skall du följa!»
Med stålbeklädd hand hon sitt rof till sig drar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
