Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
»alltsedan min älskade Ödur försvann,
»för hvilken jag gullröda tårar än gråter 12)!»
Så tänkande, fällde hon sejdstafven åter.
Nu Starkodd de fyra slagsvärden hof
mot kindfagre Sigurlam, hvilken han lemnat ,
vid tvisten mot Öhdurdys. Ungdrotten ämnat
att fly; men nu stod han ett segrarens rof!
Just då, fast ej synlig för dödliges öga,
red Vanadis framföre kindfager Drott;
dock gagnade nu hennes gudakraft föga:
den liljearm skaptes för kärleken blott.
Med snöhanden Sigurlams hufvud hon böjde
till sidan: två slagsvärd förfelade då;
till höger det tredje slant ner och det plöjde
en fåra på armen; till vänster också
det fjerde på Sigurlams höft månde stanna.
Då krossades ledgångens senor och ben.
Af smärta sig rynkade Sigurlams panna,
och rosen på kinderna bleknade ren.
Hälft döende han mot en stenhäll sig kastar.
»Nog hård var den bädd, hvarpå mökämpen föll.»
Så Starkodd. Han redan för död honom höll,
och bort till det längtade rofvet nu hastar.
Men stödd utaf Freja, vid stenhällen satt
den sårade Sigurlam, blodig och matt.
Så ensam och fjärran från ekarne alla,
en tynande unglönn om höstqvällen står,
med blodröda blad. hvilka småningom falla,
12) Se d, y. Edda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
