Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
"Träd fram du, som önskar min öfverman nämnas!
"Träd fram du, som sagt att jag feghjertad är,
"och pröfva min barnlek! Mig tillhör att hämnas
"min halfbroder Svade; han stupade här
"i går, och det skall icke obelönt lemnas.
"Jag vet ej hans baneman. Blodshämnarns rätt
"jag derföre kräfver af hela er ätt."
Strax ämnade AsaTyr enviget börja.
Ett sorl steg då upp, som när ulfvarne sörja
en frände. Då kastade AsiaFrej
sig fram, för att skilja de trottsige båda:
"Er eviga tvist öker Åsarnes våda.
"Eho af er segrar, det gagnar oss ej,
"blott Jättarne." AsaTyr trädde tillbaka;
men AsiaUller sitt spjut månde skaka
förfärligt, och stolt öfver Diarnes ring
hans blickar, som eldsolar, hvälfde omkring.
Han ropte på tvekamp. Då skakade alla
stålrandade sköldarna. Tyst likväl stod
den Öfverdrott. Van att sitt hjerta befalla,
befallde han andra. Så framgår en flod
i hafvet, fast vågorna öfver den svalla.
Med ögat på Uller, mer skarpt än en dolk,
med röst såsom Eviges korade tolk,
han sade: "Jag hört edra tvister. Att qväfva
"ett inrota dt hat, är ej lätt; ty dess våld
"far opp, likt en hval, som nyss legat fördold.
"Men finns här väl någon, som förr ville häfva
"sitt svärd emot vår, än motJättarnes stam,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
