Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
Men Starkodd förgrymmad, tar slagsvärden alla
från dem, under rysliga smädord och hot.
Ej Dumber ger ord eller tecken till knot;
men högt månde Thorre på gudahämd kalla.
Han skrek: »Jag dig binder med trollsångers band:
»hvart svärd, du vill lyfta, som vassrör må brista!
»Må seger och frihet och rykte du mista!
»Jemt stormilar kaste din julle på strand,
»jemt yrdrifvor jage din gång öfver Qällen,
»och eld aldrig brinne, för dig, uppå hällen 1
»Ja, blifve en brännande ormhud din skrud,
»och famne dig drakarnes moder som brud,
»och gift du blott dricke ur flod och ur källa!
»Så qväder jag. Må inför Gudar det gälla!»
Allt mera den Blotman af vrede betogs;
ty Starkodder log åt besvärjelseorden.
Af Jättar och Jotar en vapenring slogs,
der Starkodd månd stå som en eldstod ur jorden.
Snart samlades flera. En ordstrid då föds,
förfärlig att höra. Ej dagtingan böds
af retade Starkodd. Han svärd ej behöfver:
fem Jotar för evigt på armen han söfver,
tre Jättar på en gång han famnar till döds.
Då börjar den bålstore Dumber att rasa;
hans anblick hos alla gör oro och fasa.
För munnen står fragga, med svallvågors färg,
och ögonen gnistra som bränder. Hans panna
är rynkad och mörk som ett mångskrofligt berg;
hans armar, af kramp redan gripne, nu stanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
