Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
ej mer än en hvirfvel i brusande elf.
Mot Starkodd han ensam vill ställa sig sjelf;
men hindras af Jättar och Jotar, som skocka
sig tätt intill denne, och skria och pocka.
Nu Dumber i ryggen på Starkodd får tag —
ett sådant ej före, ej sen denna dag
man sett; — och den fyrapararmade kroppen
han slänger, än hit och än dit, flera slag.
Så månggrenig ek, när den fattas i toppen,
af stormen, på mångfaldigt sätt svänger om.
Kring Starkodd han sålunda rum åt sig banar;
sen släpper han Jätten, och så honom manar
till tvekamp och näfstrid: »Kom! Oväpnad kom!»
Han tystnar. De uppsvällda käftarne stänga
hans röst, och den liknar nu fjällulfvens tjut,
när han, i en yrväders natt, rusar ut.
Men Starkodd på mark åter svärden månd slänga.
Som klippor, vid jordskalf, hvarann hota spränga,
så vildt rusa hop de förfärlige två.
Ren famnas de! Alla förvånade stå;
betraktande dessa, de Åsarne glömma.
De höra blott braket i senor och ben,
de se endast yret af sand och af sten,
och fragga och blod, som på marken månd strömma.
Med fingrar två tjog, och så hårda som stål,
ren Starkodder vansinnigt griper och rycker
i axlar och öron, i käftar och bål.
Strax Dumber ett knä mot hans gördelstad trycker,
och griper om strupen med en hand, och ger
en knuff, med den andra, mot bröstet. Och mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
