Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
han fången ej står Men den ene ej låter
den andre få pusta: ren famnas de åter,
på ulfvasätt brukande klo eller tand;
och sargad blir kind liksom arm eller hand.
Så vexlas, så fortsättas mördarförsöken.
Ur andfådda brösten det tjuter ibland,
som storm i en bergsklyft, och svettiga röken
ur kropparne står, liksom dunst ur ett
kärr-Nu tilltaga blodviten, skråmor och ärr;
de mörkna och svälla som ekarnes knölar,
de dunsta som ångor ur giftiga gölar!
Väl hjelpa mång Jättar och Jotar hvarann
att sluta den strid; men ej slutas den kan.
När mastfur mot mastfur i skogen månd falla,
de lätt icke skiljas; ty grenarna alla
sig binda tillhopa.
De stridande två
allt grymmare bli, och de vilja ej rasta.
Nu se de sig om att ett tillhygge få,
och släppa hvarann, för en vink. Se, då hasta
de öfrige fram och sig modigen kasta
emellan dem. Hotelser, böner och rop
förenas. — Och allt som den hejdande hop
blir större, går hämdropet: »Starkodder Jätte,
»bort! Bort eller dö!» Detta hämdrop tog till,
men Starkodder stod som en isklippa still.
Med ljungande ögon han härskaran mätte.
Sen slog han med armarna åtta omkring,
och gjorde sig väg i den brusande ring;
så framgår bland isvrak en mångårad drake.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
