Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
var striden; två Stamdrottar, starka och höga,
den höllo. Flög svärdet från hjessa till fot:
det sken liksom Nidhöggers gnistrande öga,
det ljöd liksom ormnagg då Yggdrasils rot.
Den hugfulle Vifel der framträdde modigt,
att Haloge stödja: försöket vardt blodigt;
men senstarke Veset, hans bror, likasom
en stormvind, dem båda till undsättning kom,
med kämparne. Blefvo då huggen ej svaga!
Den striden med Vifel och Veset var hård;
men sårade, måste de undan sig draga,
som våldgäster jagas från vikingagård.
På hjelp skrek nu Haloge högt, så att nejden
gaf genljud; men alla till enskilda fejden
kring Starkodd sig skockat, och Haloge gaf
en vink till de härmän, och bort han dem förde.
Af våg följes våg, i det svallande haf.
På vägen den hatfulle Thjasse han hörde
än hota, än smäda nu en, nu en ann;
förvirringen spred sig från man och till man.
Då ropade Blotmannen Thorre omsider:
»Vår styrka förty nar i enskilda strider;
»om seger skall vinnas, förenas hon bör.
»Med Gudarnes bistånd må Dumber nu taga
»härförarens magt, och mot fienden draga;
»ty oöfvervinnerlig jag honom gör,
»med nyoffradt blod. Förrän Solgudens låga
»i vestern är släckt, Konung Dumber ej kan
»af fiende såras. En Gud kan ej våga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
