Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»att trotsa min Gud; ty starkast är han.
»Hvar dödelig då för hans vilja sig böje!»
Och bålstore Dumber med sjelfkärt löje
steg fram, fast han talade icke ett ord;
en dimma så står mellan himmel och jord.
Men Haloge kom: liksom norrskenets flamma,
hans blickar då fräste; han började stamma
och ville bestyrka hvad Blotmannen sagt.
Strax Thjasse lät åskande hotelser skalla
mot honom och Dumber och Jotarne alla;
så höstfloden hotar en välhägnad trakt.
Då ropade Vifel och Veset de orden
Till Thjasse: »Af oss kan du ej blifva hörd;
»ty Fornjothers ättmän, de förste i Norden,
»här framstå i Haloge. Magt liksom börd
»har han framför dig, och hans herrskarevilja
»vi Jotar blott lyda. Från dig vi oss skilja.»
Så dessa. Men Thjasse, af öfvermod blind,
lät orden förflyga som tallarnes vind.
Sig Thursar och Gygjor som damyr nu sprida;
men samfäldt, likt fjällmassor, Åsarne strida.
Med välbehag Magterne alla det se;
fast ingen sig dristar att bistånd dem ge.
Med Jotarne Haloge åter i faran
sig störtar, och åter han höljes af sår
Med Jättarne Thjasse kring sköldborgen går;
än upp och än utföre hvimlade skaran.
Så Malströmens hvirfvel plär vexla i hast;
men, liksom dess klippa, stod sköldborgen fast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
