Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Landarne sucka, då neder hon går;
»segerrik helsning hvar morgon hon får.
»Måne slår ensam och blek, när hon flytt;
»smälter till henne hvar morgon på nytt.
»Så gånga hjeltar, från jordlifvets qval.
»Så gå de fram, uti Valfaders saL
»Fallande stolt, under svärdsklingors skenr
»Valhall dem klarare omstrålar sen.
»Klagan väl hörs, vid den stridsstores fall;
»Valhall hans ära dock genljuda skall.
»Blek går väl tärnan och suckar hans namn;
»sluts dock, när morgonen gryr, till hans famn.
Förgäfves var sången. Den gaf ingen tröst.
Förgäfves var mjödet; ty sorgen var bitter,
och stum, liksom vakan, då ensam hon sitter.
Men AsiaOden nu höjde sin röst:
»En man bör af ättfäders gods ej förslafvas;
»ty skall det med hänfarnes aska begrafvas.
»Må framgent de ättstore ätthögar få;
»men bautasten blott öfver svärdfallne stå®)!»
Befallde. — Med sköldklang befästades budet;
för Lopter och AsiaUJler det ljudet
var okärt: af hånblicken syntes det ock.
De tego likväl, och dem glädde, att dock
deras illgrep i striden af Asar .ej röjdes.
ß) Se Odens lagsattning i Ynglingasagan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
