Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
så gråtögd såg ner, då det liktåg begyntes.
På tärnornas kinder mång perla då syntes?
mång suck smög sig fram, som vid midnattens stund
små asparna sucka, i daggbestänkt lund.
Den Öfverdrott, åtföljd af Diarne sina,
nu sätter, med brinnande stickbloss i hand,
de skarlakansmantlade bålen i brand.
Likt hjeltarnas ära hvar låga tycks skina,
och högt de nu sutto i Valgudens sal ö).
När solmanteln låg öfver vestligan dal,
då framgingo Diar och Disor, att qväfva,
med rökverk af smattrande bernsten, de kol,
som glimmade svagt, mellan nedbrända bål.
När solslöjan börjat i öster att sväfva,
då samlades kämparnes aska och ben:
till griften, i urnor, högtidligt de fördes.
Med jordtorfvor högarne kransades sen.
Och AsiaBrage då qväda hördes:
»Sol går i vester, och ändar sitt lopp.
»Sol går i Öster förhärligad opp.
»Klädnad af ljus, i sin nedgång, hon bär;
»skönare dock hennes morgondrägt är.
5) Af Brynhildas sång ser man, att de förnämas likbål täcktes med
skarlakan. Och i Ynglingasagan heter det, att ju högre bålets låga steg mot
himlen, desto högre trodde man hjeltarnes säte Tara ibland gudarne. Elers, i sin
beskrifning om Stockholm, säger, att det funnos många runstenar på den holme,
der Stockholms gamla stad nu ligger, hvilket tyckes häntyda på tn dervarande
begrafningsplats, i forntiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
