Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
denne Dumber blef sedan, fastän sjelf fredlig till sinnes, försåtligen mördad af
jätten Hård verk, samt Hård verk derefter, jemte dess tretio medhållare, ombragt
af Dumbers son Barder och dennes halfbroder Thorkel. Thorres söner Nore och
Göre ofverföllo de flesta herrskare i Norge och tillegnade sig deras länder, sedan
Rolf bortfört Nores och Göres syster Goa. Likaledes förtäljes, att Hergrim
Half-troll (så kallad för sin härkomst af båda nordätterna) borttog Ogn Alfafostre, som
var trolofvad åt jätten Starkodd; men denne dräpte sedan Hergrim i ett envige.
Äfvenledes innebrändes Hler af fornstammens sista ättlingar, och Gevär den vise
af Gande, hvilken åter lefvande brändes af Gevärs måg Hother.
Jättar och Jotar voro således nästan alla i inbördes strid, jnst under den
tidpunkt, då Åsarne stegvis tillvällade sig öfvermagten i Norden. Framlingarnes
seger blef derföre lätt, blott genom deras fredlighet. Thjasse, med hvars dotter
Skade AsaOden gift sig, tycktes hafva varit den ende, som oförsonligt hatade
Asastam-men. I öfrigt se vi utaf Hothers historia, att Nordbostammarne endast förenade sig till
inbördes försvar, när någon af Asaatten vågade öppet våldföra deras rättigheter; men de
voro i allmänhet åter fredligt sinnade, när detta gemensamma försvar icke mera
behöfdes. Se not. 13 vid 19 sången. Detta är orsaken, hvarföre blott tvenne
större gemensamma strider i Norden, en till lands och en till sjös, förekomma
i närvarande stycke; och jag har icke ens någon historisk grund för den i denna sång
framställda strid. Den har fatt sitt rum, endast för att på en gång kunna låta
hela Asaätten och Nordbostammen framträda på skådebanan, i en hel, stor tafla,
och för att visa huru Åsarnes mera utbildade krigskonst motvägde
Nordbostammens råa öfverkraft. Detta är också det enda tillfälle, då AsaOden visar sitt
krigiska snille, hvari han, enligt Ynglingasagan, var allas öfverman.
Likväl påstår jag icke, att den nrgamla Nordläran helt och hållet utdött
fore Åsarnes ankomst; ty vi finna både i Thorres historiska karakter, som kallas
en stor offrare, och hvars namn jemte hans dotters öfverflyttades på tvenne
månader i året (se not. 9 vid 28 sången), samt äfven af den dyrkan man egnade
åt Haloge, hvilken måhända ansågs vara den gamle mytiske Loges sidobild
(hvarom i not 3 vid 23 sången), att denna lära ännu, fast mera dunkel och
förkolnad, lefde i några Nordbors sinne.
Hvad angår de namnledningar, som i slutet af denna sång förekomma, får
man erinra, att flere språkforskare hafva trott sig af Sanscritspråket kunna
utleta urkällan till många benämningar i Asamyterna. Den historiske Odén, som,
enligt Ynglingasagan, bereste många länder och utforskade deras visdom, kunde
hafva lärt mycket af Hinduernas heliga sägner. Likväl har Asaläran en egen,
nordisk prägel, fast hon, liksom alla audra läror, röjer ett visst obestämdt
slägtlyn-ne med österns. I tidskriften Idunas sjette häfte har en lärd visat ursprunget
till Skandiens och Sverges namn, hvilket man här trott sig kunna följa. Att
lejonets sinnebild lånades af våra fäder från Osterlänningen, är så mycket mera
troligt, som endast nordens länder, icke ens Romarn, eller de af honom förr
beherskade Europeiska stater, hafva lejonet i sina vapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
